Så sant är det att vi alla måste kämpa för mänskliga rättigheter och respekt för människovärdet! Som någon klok sagt; “Det värsta är inte de onda människornas ondska utan de godas tystnad.”
Alltför många har synpunkter och kloka reflektioner om de besynnerliga och förödande uttryck som våld och andra hemska handlingar ger uttryck för i oresonligt hat och rädsla. I mötet med de nyanlända som sett och upplevt fasansfulla händelser möter jag så mycket tacksamhet och glädje för att ha fått en skyddad plats och möjlighet till ett bättre liv. Vi borde alla stå upp för dem och lämna tystnaden för att ge ord till det vi känner mot våld och respektlöshet. Vårt Sverige skall vara välkomnande och generöst!
För snart sex år sedan stod jag och höll mitt barnbarn i handen vid det då nedbrunna Stadshotellet i Eskilstuna.
Våld och kriminalitet gjorde sig påmind och visade att den levde tätt inpå vårt samhälle.
Jag minns att jag hade svårt att förklara för barnbarnet varför sådant här händer. Det var som att orden tog slut.
Nu står jag där igen vid en brandruin med ett av mina barnbarn och har lika svårt att berätta och förklara varför några utsätter barn, familjer och vuxna för livsfara.
En moské i Nyfors brann nu under julhelgen. I skrivande stund vi inte om bakgrunden eller vad som ligger bakom.
Men vi vet att trakasserier, skadegörelse och bränder ökat i landet riktat mot religiösa samlingsplatser. Mot moskéer och synagoger.
Syftet är att göra oss rädda. Rädsla har en tendens att skapa tysta människor.
Men jag tror att konsekvensen blir precis den motsatta. Oaktat om…
View original post 216 more words