Ett betydelsfullt möte i en buss

Image

Så hände det igen! Det magiska att en ny okänd människa blir känd och oväntat en tillgång i mitt liv – ett möte som berikar och för mig och andra vidare i en ny betydelsefull kontext. Mötet som för kunskap vidare och fördubblas – ja kanske – mångdubblas. Det möte som jag nu vill beskriva skedde i en abonnerad buss från Vackstanäs till Bommersvik. Fredrika Bremer Förbundets årsmöte hade inletts med att rektor/VD för skolan berättat om verksamheten och vi hade avnjutit en läcker middag. Efter middagen i  bussen som skulle ta oss till vårt hotell presenterade vi oss för varandra Christina Knight och småpratade med varandra. Jag om mina många år i förbundsstyrelsen och mitt nuvarande engagemang som förbundets representant och vice ordförande i Stiftelsen Fistulasjukhuset. Christina berättade om sin bok “Mad Women”. Vi bytte visitkort och önskade varandra godnatt vid ankomsten till Bommersvik. Påföljande dag fortsatte årsmötet med stadgeenliga förhandlingar och nu blev Christina invald i förbundsstyrelsen. Hennes CV presenterades och jag imponerades stort. Efter årsmötet besökte jag en god vän Catherina Ronsten som också arbetar som författare, entreprenör och engagerad projektägare, innovatör, kommunikatör mm. Dessa två kompetenta kvinnor skall jag ordna ett möte med! Vilken kraft och glädje det skall bli!! Livet är rikt och bjuder på oväntade händelser som berikar!

Advertisements

Om ett möte, tusen identiteter och vikten av att se hela människan

Underbara reflektioner om vem/vilka vi möter och den hela människan! En av de chefer som jag haft som förebild delar med sig av sina innersta tankar.

Direktören har ordet

Och så står jag där inför ett antal äldre människor.

Pensionärer

Och jag har gjort det så många gånger. Inbjuden av pensionärsorganisationer eller som idag en intresseförening.

Det som slår mig är hur enkelt det är att möta dessa människor under rubriken ”äldre”. Prata om äldreomsorg och vikten av hemtjänst. Peka på hur vi nu bygger ut äldreboenden i vår kommun.

Och det är här – precis i en mening – jag kommer på mig själv. Människan är hel.

De här människorna som jag möter som ”äldre” och som kanske också beter sig som ”äldre” har också tusen andra identiteter.

Pensionärer1

När jag frågar vad de gjort i livet så visar det sig att framför mig sitter fd sjuksköterskor, svarvare, chaufförer, snickare, handelsanställda, chefer och lärare.

Hade jag frågat vidare så hade vi säkert fått berättelser från de som rest världen runt, någon som bott i Eskilstuna i hela sitt liv, någon…

View original post 485 more words

Benskörhet ännu en kvinnofälla

Det finns många kvinnofällor i dagens samhälle. Förutom låga löner, låga pensioner och många gånger fel vård och diagnoser så är det nu glädjande att opinionen uppmärksammar dessa förbättringsområden för kvinnors livskvalitet. Bravo Benskörhetsbloggen. Ett fint initiativ för information och opinion. Vi skall inte ge upp utan ge igen som Britta von Konow så klokt har sagt

Längtan och väntan

Har ikväll besökt min väninna Maha – flykting från Syrien som berättat om den oerhört påfrestande flykten från Syrien via Libanon, Egypten och över havet till Italien. Hon flydde hit med en son och dotter. Två underbara ungdomar. Nu längtar och väntar och hoppas hon och hennes barn på att få återförenas med hennes make, barnens far och tre övriga barn. Längtan och väntan tär på krafterna och gråten är ständigt närvarande i vaken tid. Sömnen är orolig och hoppet förmörkas stundtals av misstro och förtvivlan. Idag fick jag ett SMS från henne och Rania en annan kvinna från Syrien som jag lärt känna. De önskade mig allt gott på “Mothers Day” och tackade för mitt stöd till dem med saker till deras hem. De har ingenting att börja bygga en ny tillvaro med. Tack vare hjälpsamma kollegor och vänner kan jag hjälpa dem vidare och framåt. Tack ni alla som hjälper Image

Tio tankar om ledarskap – en obändig tro på förändring 1

Direktören har ordet

Under våren 2014 kommer boken ”Tio tankar om ledarskap – en obändig tro på förändring” att ges ut. Boken vandrar mellan de tre städerna Örebro, Västerås och Eskilstuna där jag verkat.

Boken hämtar inspiration från Moder Teresa, Gandhi och Mandela men framförallt från medarbetare och chefer som jag  arbetat tillsammans med under 35 år.

Under vinjetten ”Tio tankar om ledarskap – en obändig tro på förändring” kommer du att kunna följa framtagandet och produktionen fram till den färdigtryckta boken.

Äntligen
Jag har alltid närt drömmen om att teckna ner mina erfarenheter av ledar- och medarbetarskapet. Men kanske det är först nu jag är redo.

Calle Karnerud – en av de som följt mig under mer än 20 år som samarbets- och samtalspartner – har under flera år försökt få mig att ta mig tid. Jag har haft hundra olika skäl att inte ge mig i kast med uppdraget.

Pär E Årets Ledarutvecklare

Men nu stod vi då där…

View original post 59 more words

Mäns våld och det NEJ som måste förstås

Image

Rapporteringen från Stockholm om den enorma uppslutningen kring kvinnors rätt till sin kropp och ett rungande upprop för att ett NEJ är ett NEJ värmer mig som ordförande för Liberala Kvinnor i Västmanland. Det stora engagemanget värmde även vår EU-, demokrati- och konsument minister Birgitta Ohlssons hjärta och om sin upplevelse  delade hon engagerat i media. Mäns våld mot kvinnor måste upphöra. Det är ett MÅSTE!

Därför är det så betydelsefullt att goda fina mäns delaktighet i detta stora samhällsproblem ökar. Organisationen “Män för jämställdhet” har nyligen genomfört en kampanj om att inte bli “det tysta vittnet” – Stöd deras verksamhet som leds av Tomas Wetterberg. Jag är stödmedlem. I slutet av november var jag med på en rättegång vid Västmanlands Tingsrätt som stöd till en ung kvinnas familj. Svårt traumatiserade genom den misshandel som äldsta dotterns fästman utsatte henne för bara några dagar innan deras bröllop. En obeskrivligt grym misshandel som förorsakat henne en svår hjärnskada med minnesförlust som följd m.fl kroppsliga skador som hon har svåra smärtor av ännu idag. Hon vårdades på intensivvårdsavdelning i 10 dagar och hennes näsa och käke fick opereras på plats. Rättsläkare som vittnade jämförde kvinnans skador som om hon varit med om en mycket kraftig bilolycka. Gärningsmannen förklarade skadorna som; att ramlat mot en garderobsvägg och hörnet på en byrå. Domen mot våldsutövaren, misshandlande mannen har fallit. Det blev 5 månaders fängelse och ett blygsamt skadestånd. Kvinnans skador kräver troligtvis livslång behandling. Frågorna reser sig! Vad är en kvinnas liv värt??? Var är rättvisan??? Hur tänkte domare och nämndemän?

Afrofobi

AfrikaBarnteam

Mångkulturellt centrum ska kartlägga afrofobi

Afrofobin ökar och det beror mycket på okunskap och misstänksamhet mot det okända.

Okunskapen leder till att segregeringen ökar och bostadssegregationen ökar på utanförskapet hos våra nyanlända. I stadsdelen som gränsar till Kolarbyn i Fagersta går Hantverksvägen under namnet; “Lilla Somalia. I Västerås benämns Råby som NaiRåby. Ledsamt att höra och avståndet mellan svenskar och afrikaner ökar.

Integrationsminister Erik Ullenhag har beviljat Mångkulturellt centrum (MKC) ett bidrag på 180 000 kronor för att genomföra en kartläggning och en kunskapsöversikt över afrofobi i dagens Sverige. Kartläggningen ska innehålla en sammanställning av den statistik som finns tillgänglig om hatbrott och diskriminering samt en översikt av forskning inom ämnet afrofobi. Dessutom ska MKC lyfta fram goda exempel för att förebygga och motverka afrofobi med fokus på kunskapshöjande insatser för barn och ungdomar.

– Vi har idag ingen samlad kunskap när det gäller afrofobi och det är därför bra att denna kartläggning nu kommer till. Genom ökad kunskap har vi möjlighet att bekämpa den rasism och de fördomar som drabbar många afrosvenskar, säger integrationsminister Erik Ullenhag.

Rapporten ska redovisas under 2014. Jag inväntar den med stort intresse och hänvisar under tiden till Folkbildningsrådets kampanj som hittas på webbsidan; http://www.typisktsvenskt.se

Veckan som gått – w 43

Nostalgifylld blir jag när jag läser Pär Erikssons blogg “Direktören har ordet” – 1963 lyssnade jag intensivt på Radio Luxembourg och alla fina artister som hördes i den magiska etern. Mor Eila hade varit på sin första ADB kurs via sitt arbete på Häradsskrivarkontoret i Fagersta. Det var föregångaren till dagens Skattemyndighet. Hemkommen från kursen uppmuntrade hon mig och mina tre bröder; “Satsa på datorer barn de är framtiden.” – så rätt hon hade!

Direktören har ordet

På jobbet
Den här veckan hade vi 4-stadsträff. Enköping, Eskilstuna, Strängnäs och Västerås möttes för att diskutera samarbete.

Bland annat undertecknades en gemensam avsiktförklaring där åtta olika samarbetsområden pekade ut – Mälaren, arbetsmarknad, transportsystem, kollektivtrafik, boednemiljöer, näringsliv, turism och besöksnäring och energifrågor.

Det här initiativet är viktigt och syftet är att stärka den här delen av Mälardalen och också närma oss Stockholm lite mer samordnat.

Den här veckan hade vi besök i Stadshuset av representanter för vårt nyblivna elitlag i fotboll – Eskilstuna United.

Det var ett sätt att visa uppskattning för den betydelse föreningen har i Eskilstuna för unga fotbollstjejer men också att de sätter vår stad på kartan.

Den blir allt tydligare att det är tjejidrotten som sticker ut i Eskilstuna. I helgen uppmärksammades också Eskilstunagymnasterna – med Jonna Adlerteg i spetsen –  på Sörmlands Idrottsgala.

Och Torshällas golfproffs Anna Nordqvist gjorde en bra tävling i helgen även om det…

View original post 682 more words

Tjejfotboll

Sunnanå fotbollslag var en förebild och på sin tid ett unikt lag vars spelstil, tankar och taktik spreds inom folkbildningsrörelsen som ett koncept värt att tas tillvara och bilda en rörelse – tjejfotboll. Det hette då lite försiktigt; “Sunnanå en föreningside” säkert för att inte sticka ut och förarga. Flickor och kvinnor erövrar idag  fler och fler manliga arenor och gör det bra. Nästa era måste väl bli mixade lag där de bästa av könen utgör ett LAG med de bästa förmågorna.
Fram för mångfald och alternativ!!!

Direktören har ordet

Det var i mitten av 1980-talet och jag hade ynnesten att var en del av den fina kvartersklubben IK Sturehov i Örebro.

Från att vara engagerad och lite “pratig” förälder så stod jag plötsligt där och var huvudansvarig för ett tjejlag i fotboll.

Den förre tränaren – en ung duktig GIH-student – var färdig med sina studier och skulle flytta hem.

– Du som alltid haft synpunkter på hur vi borde spela får ta ansvaret nu, sa hon lite ironiskt och gav mej en stor nyckelknippa.

Sen gick hon och där stod jag med en nyckelknippa och 15 förväntansfulla unga tjejer och ett gäng kritiska föräldrar.

Men det gick bra och när jag nu funderar tillbaka på de där åren så har jag bara positiva minnen. Jag minns en klubb som såg flick- och damfotbollen som en tillgång.

Jag minns aldrig att vi konkurrerade eller slogs om uppmärksamhet eller träningstider…

View original post 372 more words